Ur historien: Tullgarns slott

Hit kom den ryske tsaren Nikolaus på besök med sin familj under sommaren 1909. Tsaren anlände med sin kejserliga yacht Standart som la till vid slottet. Någonstans ute i viken vilar enligt sägnen tusentals fotografiska glasplåtar som på drottning Victorias begäran sänktes till havsbotten efter hennes död.

Omslutet av det sörmländska skärgårdslandskapet, längst ut på en udde, ligger det där, Tullgarns slott. Med sina flygelbyggnader och sin borggård omfamnar slottet dig om du närmar dig från havet. Kommer du landvägen närmar man sig slottet via en lång allé. Ju närmare man kommer desto mer stegras förväntningarna. Så plötsligt viker trädkronorna undan och slottet tornar upp sig framför dig. Det var så här Gustaf V närmade sig slottet när han anlände i bil. Ännu idag berättas historier om hur de boende utmed allén såg till att hålla sina barn på behörigt avstånd från vägen när kungens bil kom körande. Han tyckte om att åka fort.

Lustslott åt hertig Fredrik Adolf

Tullgarns historia går tillbaka till medeltiden då egendomen ägdes av Tord Rörikson Bonde. Under 1400- och 1500-talen ägdes Tullgarn av flera personer kända från vår historia, exempelvis Karl Knutsson Bonde och Christina Gyllenstierna, änka efter Sten Sture d.y. År 1713 ärvde greve Magnus Julius De la Gardie Tullgarn, vars huvudbyggnad då var tämligen nedgången. Ett nytt slott började uppföras 1720 och stod färdigt 1727. År 1772 köptes Tullgarn av Staten för att bli lustslott åt hertig Fredrik Adolf, som kom att bli mycket förtjust i egendomen och beklagade sig varje gång han tvingades lämna Tullgarn för plikter i Stockholm. Sommaren 1794 skrev han följande i ett brev:

”Det är sant att det kostar oändligt på mig, att lämna mitt Tullgarn för af hetta torkas bort på Stockholms stengata”.

Inspiration från Italien

1776-77 gjorde hertig Fredrik Adolf en resa till Italien, där han bland andra hade Johan Tobias Sergel och Louis Masreliez som ciceroner. Flera år före sin brors, Gustav III, italienska resa fick Fredrik Adolf nu kontakt med den klassiska antika konsten och arkitekturen. Vid hemkomsten till Sverige kom detta till uttryck på Tullgarn, som mellan 1780 och 1803 byggdes om och moderniserades. Trapphuset flyttades och planlösningen förändrades och fick en rad representationsrum åt trädgårdssidan medan de privata bostadsrummen lades mot sjösidan i söder. När Fredrik Adolf avled 1803 var inredningsarbetena inte färdiga och först 1807 fullbordades arbetet.

Fredrik Adolfs syster, Sofia Albertina, tar över efter sin bror och använder Tullgarn som sommarbostad fram till sin död 1829, varpå kronprinsparet Oskar och Josefina övertog slottet. Efter Oskar I:s död 1859 fortsatte Josefina att bo på Tullgarn om somrarna fram till sin död 1876.

Tullgarns nya era tar fart

1881 gifte sig kronprins Gustaf (V) med prinsessan Victoria av Baden och nu börjar en ny era i Tullgarns historia. Även för dessa blir Tullgarn ett kärt sommarviste och slottet förvandlas genom nyinredningar till en mer informell och modern sommarbostad. På Tullgarn kunde Gustaf V och drottning Victoria ägna sig åt några av sina favoritsysselsättningar; jakt, fiske och tennis för kungens del samt hundar och hästar för drottningens del. Hon red flitigt och framförde fyrspann.

Den ryske tsaren på besök

Gustaf V kom att tillbringa varje sommar här fram till 1949. Sommaren 1909 var det här han och drottning Victoria välkomnade Tsar Nikolaus med familj. Den ryska tsarfamiljen anlände till Tullgarn ombord på den kejserliga yachten Standart, som förtöjdes framför slottet. Inför besöket nyinreddes den så kallade Kejsarsviten med bland annat badrum men tsarfamiljen kom aldrig att övernatta på slottet utan bodde ombord på Standart. Någonstans ute i viken vilar också, enligt sägnen, på havsbotten tusentals glasplåtar, en fotografisk skatt skapad av drottningen själv, sänkta på hennes begäran efter hennes död 1930.

Gustaf V avled 1950 och under 1950- och 60-talen återställdes mycket av den gustavianska inredningen.

Toppbilden: Kopparstick Tullgarns slott av tecknare Erik Dahlbergh från planschverket Suecia antiqua et hodierna. Foto: Kungliga biblioteket