Ur historien:
Rosendals slott

Det rosa lustslottets möbler och inredning är i hög grad tillverkade av svenskt material. Allt från kolmårdsmarmor till porfyr från Älvdalen. Den som varit här mest är kung Karl XIV Johan – den förste Bernadotte. Vistelsen på Rosendals slott var ett sätt att komma bort från stadslivet och det formella hovlivet.

Lustslottet på Djurgården

”Ett av de täckaste och mest eleganta sommarslott, jag någonstans har funnit” så beskrev den danske författaren Christian Molbech sitt möte med Rosendal i början av 1840-talet. Än idag fortsätter Rosendal med sin skönhet att utöva lockelse såväl bland svenska som utländska besökare.

År 1817, då Karl Johan fortfarande är kronprins, köper han Rosendal, ett litet lantställe undanskymt långt ut på Djurgården vid Djurgårdsbrunnsvikens södra strand. Det är lätt att förstå varför han väljer just denna egendom. Det är en vacker plats med sitt speglande vatten och sina grönskande ängar, belägen nära staden men också nära exercisfältet på Ladugårdsgärde, där han ofta uppehåller sig i samband med militärövningarna i juni och juli. För att underlätta förflyttningarna mellan Rosendal och Ladugårdsgärde anläggs så småningom en pontonbro över Djurgårdsbrunnsviken.

Djurgården förskönas

Omedelbart efter köpet börjar kronprinsen förvandla den anspråkslösa huvudbyggnaden från 1790-talet till en plats för vila och rekreation. Jordbruksmarken förvandlas till en park med nya vägar och vindlande stigar genom växlande naturscenerier. Försköningen stannar emellertid inte vid egendomen Rosendal. Efter det att Karl Johan blivit Sveriges regent 1818 formas hela Djurgården om till ett landskap med förbättrade vägar, promenadstigar, broar, planteringar och vilsoffor. 1833 blir Djurgårdsbrunnskanalen färdig och skuggande alléer utmed stränderna planteras.

Ett flyttbart slott

Vid eldning av kakelugnen i kungens sängkammare, söndagen den 21 mars 1819, utbryter en eldsvåda som totalförstör huvudbyggnaden. Endast stengrunden blir kvar. En dryg vecka efter eldsvådan besöker Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, Rosendal och i sin dagbok beskriver hon hur en mängd soldater var i full färd med uppröjningsarbetet. Av en officer får hon veta att man genast skulle börja uppföra en byggnad av sten som skulle stå färdig efter sommaren. Så blev det nu inte.

Först 1827 skulle det nya Rosendal stå färdigt och då uppfört av reveterat och rappat trä. Därtill var det monteringsfärdigt och flyttbart. Denna speciella konstruktion hade uppfunnits av arkitekten Fredrik Blom. En hel del inhemska material kom att användas. Exempelvis tillverkades kolonnerna som bär upp balkongen på slottets södra sida av kolmårdsmarmor och den magnifika porfyrvasen norr om Slottet av porfyr från Älvdalen. Möbler och andra inredningsdetaljer är också i hög grad tillverkade i Sverige.

Enkelt men skönt

Många svenska och utländska besökare som tog sig ut till Rosendal slogs av lustslottets enkelhet. Xavier Marmier, som tittade förbi 1840, beskrev byggnaden som en enkel bostad, men graciös och smakfull och snarare en villa för en adelsman än ett kungapalats och i tidningen Granskaren kunde man den 1 april 1825 läsa: 

”Detta lilla slott blifver ett av de elegantaste palats, som den moderna tiden kan uppvisa.”

Festligheter med problem

Rosendal kommer att användas flitigt av Karl XIV Johan och hans familj men man övernattar i regel inte här ute utan kommer hit dagtid för att en stund dra sig undan stadslivet och det formella hovlivet på Kungliga slottet. Här levs familjeliv med här hålls också större middagar och fester. Flera av de sistnämnda hade allmän karaktär. Exempelvis blev firandet av kronprinsessan Josefinas namnsdag den 21 augusti under några år en återkommande folkfest som lockade stora skaror så till den grad att insändare i tidningarna börjar klaga på skuffande, trampande och trängande. Firandet av Josefinadagen flyttar sedan ut till Drottningholm.

Kom för att se kungen äta middag

Välkända är också de skådemiddagar som hölls här, en tradition som Karl XIV Johan lagt sig till med. Midsommardagen 1821 for Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, ut till Rosendal och i sin dagbok skriver hon hur hon på avstånd kunde se

”en nästan oräknelig mängd folk, som omgåfvo Pavillonen, under det Konungen spisade.”

Den ”pavillon” som Årstafrun beskriver i sin dagbok var den så kallade Nedre paviljongen på Rosendal, som användes i väntan på att det nya lustslottet skulle stå färdigt. När sedan den nya matsalspaviljongen stod färdig 1826 blev publikens insyn ännu bättre. Även under Oskar I:s tid var det ett folknöje att ta sig ut till Rosendal för att på nära håll se den kungliga familjen inta sina måltider. En engelsk reseskildrare, Selina Bunbury, beskrev på 1840-talet förundrat hur kung Oskar, drottningen, änkedrottningen, prinsessan och prinsarna åt sin middag framför hundratals ögon, som stilla och under djup tystnad betraktade dem.

Rosendal efter Karl XIV Johan

Rosendal används flitigt fram till 1844, då Karl XIV Johan avled. Sonen, Oskar I, kom att vistas mycket på Haga och besöken på Rosendal blev allt färre. När lustslottet väl användes levde det dock upp och betecknande för det familjeliv som levdes här är en färglagd teckning av prinsessan Eugenie från 1849, där hon tecknat sig själv och tre väninnor i Blå och gula kabinettet, väninnorna dansande och Eugenie, som hade problem med att gå, sittande ned jonglerande med bollar. När Oskar I dog 1859 ärvdes Rosendal av makan Josefina, som kom att använda slottet som sin sommarbostad. I Illustrerad Tidning skrev man i maj 1862 om ett övergivet lustslott som upphört att vara ett levande sommarnöje och redan blivit ett monument över Karl XIV Johan.

Unionen med Sverige har upphört

När Oskar II ärvde Rosendal vid änkedrottning Josefinas död 1876 inleddes en genomgripande upprustning av byggnaden, som i stort sett lämnats orörd sedan Karl XIV Johans tid. Rosendal kom nu åter att börja användas i högre grad. Det var också hit som kungen sökte sig under de omvälvande dagarna i början av juni 1905, då unionen med Norge befann sig i upplösning. Den 7 juni tog Oskar II emot budskapet från Stortinget i Kristiania (Oslo) att unionen med Sverige upphört. Brytningen med Norge gav hans hjärta, som han själv uttryckte det i ett tack till Sverige den 14 juni:

”ett djupt, ja, oläkligt sår”.

Dagen därpå sökte sig bortåt tio tusen människor ut till Rosendal för att visa kungen sitt stöd.

Ett museum blir till

Med Oskar II:s död 1907 upphör Rosendal att vara sommarnöje. Istället tog sonen, prins Eugen och John Böttiger, överintendent och chef för de kungliga samlingarna, initiativ till att göra Rosendal till ett museum. Sedan 1913 har Rosendal varit öppet för allmänheten.

Toppbilden: Målning av Rosendals slott av JM. Christian Etzdorf. Foto: Alexis Daflos/Kungligaslotten.se