Hedvig Eleonora – Landsmodern

Om Hedvig Eleonora hade varit gjord av ett aningen klenare virke är det mycket troligt att Sveriges historia hade sett helt annorlunda ut. Drottningholms slott speglar en viljestark, duglig kvinna.

Hedvig Eleonora kom till Sverige 1654 för att gifta sig med Karl X Gustav. Strax efter bröllopet började kriget mot Polen och hennes nyblivne make försvann iväg. Detta mönster var något som skulle återkomma under hela hennes levnad; ständiga krig och frånvarande män. Säkert var hon både modig och fysiskt stark. Deras ende son, Karl, föddes 24 november 1655, men redan efter julen följde hon sin man i fält.

Anmärkningsvärt förtroende

I februari 1660 blev Hedvig Eleonora änka, 23 år gammal och med en fyraårig son. Med tanke på hur lite de hann träffas, tycks kungen ha haft ett anmärkningsvärt förtroende för henne. Hans testamente stipulerade tydligt att Hedvig Eleonora skulle bli ordförande och regent i förmyndarregeringen för sonen Karl XI. Adelsmännen i rådet försökte manövrera ut henne, men retsamt nog infann sig Hedvig Eleonora till vartenda rådssammanträde.

Inflytande och makt

Under stora delar av den svenska stormaktstiden höll Hedvig Eleonora makten i sin hand. Först medan maken Karl X befann sig på fälttåg, sedan under Karl XI:s förmyndarregering, därefter under sonsonen Karl XII:s förmyndarregering och till slut som hans representant i Sverige medan han befann sig utomlands. Hon tycks ha sett det som sin uppgift i livet att befästa kungamakten och kanske är det i det ljuset som man ska betrakta hennes många omfattande byggnadsprojekt. Hon byggde Strömsholms slott, och som den dugliga husmor hon var såg hon också till att rusta upp Ulriksdals och Gripsholms slott. Men framför allt byggde hon Drottningholms slott. Hedvig Eleonora hade de finansiella resurserna för att förverkliga sina idéer och det gjorde hon tillsammans med den tidens främsta arkitekter och konstnärer.

Stormakt och slottsprakt

Slottsprakten blev ett sätt att befästa kungamakten. I Karl X:s och Karl XI:s gallerier blir det extra tydligt. De är inredda som minnesrum och väggarna är täckta av bataljmålningar som skildrar avgörande fältslag. Ett annat rum som utstrålar makt i varje tum är Hedvig Eleonoras paradsängkammare, som användes som audiensrum för förnäma gäster. Hela rummet är fullt av symboler för den kungliga makten, men här finns också mer personliga budskap. Drottningen lät sin skicklige hovmålare Ehrenstrahl måla historien om hennes äktenskap och gestalta hennes fruktan för att sonen inte skulle överleva. På en målning ser man till och med hur ödesgudinnan mäter ut hans livstråd.

Relationer och engagemang

Som barn ansågs Karl XI klen och därför lade Hedvig Eleonora stor vikt vid sonens fysiska träning. Mycket tid lades på jakt och ridning, betydligt mindre på böcker. Uppenbarligen av omsorg om sonen; Karl var troligen dyslektiker. Hedvig Eleonora hade livet igenom ett mycket nära förhållande till sin son.

”Eder May:t har uti ett brefv…behagat skiämpta ..."

Hon hade också visst inflytande på sin sonson Karl XII, som hon tog hand om efter modern Ulrika Eleonoras död, och var kanske den enda som kunde kosta på sig att skämta med honom. Upprepade gånger uppmanar hon honom att upphöra med stridigheterna och istället komma hem och gifta sig. Den 14 december 1712 svarar han så här från Bender i nuvarande Moldavien:

”Eder May:t har uti ett brefv…behagat skiämpta öfver dhet iagh skolat sagt en gång, at när iagh blefve 30 åhr, så låfvade iagh till [att] villa giffta migh. Iagh kan fuller aldeles intet mer påminna migh något sådant löffte, men törs intet motseya E. Mayestet dheruti, utan håppas Eders May:t lärer väl sielfv hålla för bittidh nogh för en mansperson, sedan han är 40 åhr. Och dhessutan, om sådant löffte skulle faststelles, så lärer Eder May:t åhtminstone unna upskofv, så länge kriget påstår, hvilket synes vara dhet lageligaste förfall som kan finnas.”

Översatt till dagens språk ungefär så här:

Ers majestät har i ett brev behagat skämta om att jag en gång ska ha lovat gifta mig när jag fyllt trettio. Jag kan inte alls påminna mig något sådant löfte, men vågar inte säga emot Ers majestät i frågan, utan hoppas att Ers majestät själv anser att det är tidigt nog för en man som har fyllt fyrtio. Och dessutom, om jag skulle ha lovat något sådant så kommer väl Ers majestät att ge mig uppskov så länge kriget pågår, vilket måste anses vara det lagligaste förfall som kan finnas.

Den 30 november 1718 dog Karl XII på slagfältet. Kanske hade han gjort klokt i att lyssna lite mer på sin farmor.

Toppbilden: David Klöcker Ehrenstrahls porträtt av drottning Hedvig Eleonora, beskuret. Foto: Kungligaslotten.se