
Detalj av historisk karta över Djurgården. Foto: Kungl. Hovstaterna.
Namnet Walmunzö kan tänkas syfta på kung Waldemar, Birger Jarls äldste son.
På 1500-talet var området glest bebyggt och huvud-sakligen använt som betesmark.
Drottning Kristina begav sig ofta till Djurgården för att titta på balett och fyrverkerier. Karl XI inhägnade jaktområdet med ett stängsel, den så kallade Djurgårdsgärdesgården.
Det var dock allt annat än bekvämt att ta sig ut till Djurgården. Olaus Magni berättar om "roddarpigor som skjutsar ungkarlar och jungfrur ut för att leka och roa sig".
Under 1800-talet tillkom även Cirkus, Hasselbacken, Gröna Lund, Skansen och Nordiska Museet samt många förlustelseställen runt Djurgårdsslätten.
De första reguljära landförbindelserna var en hästomnibusslinje mellan Gustav Adolfs torg och Blå Porten och de första hästspårvagnarna som började rulla 1877 från Slussen.
Vid 1900-talets början byggdes de stora palatsen Oakhill, Thielska Galleriet och Waldemarsudde, samtliga med Ferdinand Boberg som arkitekt.
1995 invigde Konung Carl XVI Gustaf Sveriges första Nationalstadspark för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
